The girl gang that vanished

Since finishing my PhD I have been working a lot: applying for funding, writing papers, organising conferences, teaching, teaching, teaching, keeping an eye out for a contract longer than 6 months… And then two women I look up to suddenly left academia. Two women who glided effortlessly through challenges, generously shared teaching material and always had time for an encouraging word, without warning got ‘real’ jobs. Well maybe there were warnings: long long hours, bosses on sick leave, increasing student loads… Wistfully wondering if it’s worth it, I stumbled on this piece that sums up my feelings perfectly. By Matilda Dahl on Curie (my (a bit aussie) translation).

Photo from Lunds doctors promovering 2019, Jonas Andersson

Tjejgänget som försvann

The girl gang that vanished

Jag läser ett studentpapper, en kvinnlig student har lämnat in något riktigt modigt, begåvat och briljant. Jag försöker att enbart glädjas och mota undan vemodet. Men det kryper sig gärna på, just precis då. Det där vemodet. För de är ju så många, de smarta tjejerna – i studentgrupperna. Men inte på professorsstolarna, inte högre upp i hierarkin, inte på listorna över dem som leder stora projekt, som får de stora pengarna – där är de få, kvinnorna.

I’m reading a student paper, a female student has submitted something really brave, talented and brilliant. I try to be only glad and stop the wistfulness. But it creeps in, just then. That wistfulness. Because they are so many, the smart girls – in the student groups. But not in the professor’s halls, not higher up in the hierarchy, not on the lists of those who lead the big projects, who get the big money – there they are few and far between, the women.

Alltför många av mina begåvade kvinnliga kolleger, finns inte längre kvar i akademin. Det talas om glastak, men jag vet inte om de slog i något tak. Däremot öppnade de dörren och gick helt självmant ut, för de ville inte vara kvar. Ett kompetenstapp utan dess like.

Too many of my talented female colleagues are no longer in academia. They talk about glass ceilings, but I don’t know if my colleagues hit any ceilings. Rather, they opened the door and went out of their own accord, because they did not want to stay. A competence drain like no other.

Vi var liksom ett helt gäng tjejer
som doktorerade ungefär samtidigt
som lärde känna varandra

We were like a whole gang of girls
  who did our PhDs around the same time
  who got to know each other

Alla hade vi fått frågan:
Skulle inte du som är så duktig vilja doktorera?
Uppmuntrade sökte vi och blev antagna
Så spännande!

We had all been asked the question:
You are so smart, wouldn’t you like to do a PhD?
Encouraged, we applied and were accepted
So exciting!

Vi
Åkte på konferenser
Jobbade i projekt
Tillsammans
Ibland nära ibland långtifrån
Några delade kontor
Några delade lägenhet
Några började rida ihop

We
  Went to conferences
  Worked on projects
  Together
  Sometimes near sometimes far away
  Some shared offices
  Some shared apartments
  Some started riding together

Åt middagar
Fikade
Tog ett glas öl

Pratade i timtal
Om våra handledare
Om seminarier
Om våra avhandlingar
Om kärlek

Ate dinners
  Sipped coffee
Drank beer

Talked for hours
  About our supervisors
  About seminars
  About our theses
  About love

Ett gäng tjejer i akademin
Som skrev och skrev och skrev
1000 ord per dag
Det var vårt motto
Var duktiga flickor
Grymt duktiga flickor faktiskt
Några jobbade nästan jämt
Andra väldigt mycket
Ingen var lat eller ovillig eller obegåvad
Tvärtom faktiskt
Vi tog det hela på stort allvar
Hade höga ambitioner
Vi skrev klart våra avhandlingar
De blev bra

A gang of girls in academia
  Who wrote and wrote and wrote
  1000 words per day
  That was our motto
  Be good girls
  Bloody good girls actually
  Some worked almost always
  Others a lot
No one was lazy or reluctant or dumb
  Rather the opposite
  We took it all very seriously
  Had high ambitions
  We finished our dissertations
  They were good

Några blev klara i rekordfart
för att komma ifrån
för att lämna det akademiska
så fort det bara gick
Andra hade det inte lika dåligt
tog lite längre tid på sig
att skriva klart

Some finished in record time
  to get away
  to leave academia
  just as soon as possible
  Others did not have it as rough
  and took a little longer
  to finish writing

Fick stipendium, tjänst,
Jobbade dagar, kvällar, helger
Ingick i olika sammanhang
För det var ju så roligt
Också

Got stipendiums, jobs,
  Worked days, evenings, weekends
Participated in various groups
  Because it was so much fun
  Also

Några av dem som lämnade
kom sen tillbaka
Deras ansökningar beviljades medel
en fot i akademin en utanför

Some of them left
  then came back
Their applications granted funding
one foot in the academy one outside

Frågan som alltid återkom:
Hos oss alla
Är det värt det
att vara kvar?

The question that always returned:
  To all of us
  Is it worth it
  to stay?

Frågan som aldrig ställdes
Till någon
Vad kan vi göra
för att Du
ska vilja vara kvar?

The question that was never asked
  Of any of us
  What can we do
  to make you
  want to stay?

Nu är det snart ingen
i gänget kvar

Soon there won’t be anyone left
in the gang

För nästan alla
i mitt gamla tjejgäng
har nu lämnat
Akademin

For nearly everyone
  in my old girl gang
has now left
Academia

Trots att de från början ville
Trots att de gillade och var bra på
Att forska, skriva, undervisa, få pengar
Allt det där man ska vara bra på
Så var det inte värt det
Att vara kvar

Despite initially wanting it
  Despite liking it and being good at
Researching, writing, teaching, getting funding
  All the things you should be good at
  Yet it was not worth it
  To stay

Jag saknar Er

I miss you

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *