Since finishing my PhD I have been working a lot: applying for funding, writing papers, organising conferences, teaching, teaching, teaching, keeping an eye out for a contract longer than 6 months… And then two women I look up to suddenly left academia. Two women who glided effortlessly through challenges, generously shared teaching material and always had time for an encouraging word, without warning got ‘real’ jobs. Well maybe there were warnings: long long hours, bosses on sick leave, increasing student loads… Wistfully wondering if it’s worth it, I stumbled on this piece that sums up my feelings perfectly. By Matilda Dahl on Curie (my (a bit aussie) translation).
Tjejgänget som försvann
The girl gang that vanished
Jag läser ett studentpapper, en kvinnlig student har lämnat in något riktigt modigt, begävat och briljant. Jag försöker att enbart glädjas och mota undan vemodet. Men det kryper sig gärna på, just precis då. Det där vemodet. För de är ju så många, de smarta tjejerna i studentgrupperna. Men inte på professorsstolarna, inte högre upp i hierarkin, inte på listorna över dem som leder stora projekt, som får de stora pengarna där är de få, kvinnorna.
I’m reading a student paper, a female student has submitted something really brave, talented and brilliant. I try to be only glad and stop the wistfulness. But it creeps in, just then. That wistfulness. Because they are so many, the smart girls – in the student groups. But not in the professor’s halls, not higher up in the hierarchy, not on the lists of those who lead the big projects, who get the big money – there they are few and far between, the women.
Alltför många av mina begåvade kvinnliga kolleger, finns inte längre kvar i akademin. Det talas om glastak, men jag vet inte om de slog i något tak. Däremot öppnade de dörren och gick helt självmant ut, för de ville inte vara kvar. Ett kompetenstapp utan dess like.
Too many of my talented female colleagues are no longer in academia. They talk about glass ceilings, but I don’t know if my colleagues hit any ceilings. Rather, they opened the door and went out of their own accord, because they did not want to stay. A competence drain like no other.
Vi var liksom ett helt gäng tjejer
som doktorerade ungefär samtidigt
som lärde känna varandra
We were like a whole gang of girls
who did our PhDs around the same time
who got to know each other
Alla hade vi fått frågan:
Skulle inte du som är så duktig vilja doktorera?
Uppmuntrade sökte vi och blev antagna
Så spännande!
We had all been asked the question:
You are so smart, wouldn’t you like to do a PhD?
Encouraged, we applied and were accepted
So exciting!
Vi
Åkte på konferenser
Jobbade i projekt
Tillsammans
Ibland nära ibland långtifrån
Några delade kontor
Några delade lägenhet
Några började rida ihop
We
Went to conferences
Worked on projects
Together
Sometimes near sometimes far away
Some shared offices
Some shared apartments
Some started riding together
Åt middagar
Fikade
Tog ett glas öl
Pratade i timtal
Om våra handledare
Om seminarier
Om våra avhandlingar
Om kärlek
Ate dinners
Sipped coffee
Drank beer
Talked for hours
About our supervisors
About seminars
About our theses
About love
Ett gäng tjejer i akademin
Som skrev och skrev och skrev
1000 ord per dag
Det var vårt motto
Var duktiga flickor
Grymt duktiga flickor faktiskt
Några jobbade nästan jämt
Andra väldigt mycket
Ingen var lat eller ovillig eller obegåvad
Tvärtom faktiskt
Vi tog det hela på stort allvar
Hade höga ambitioner
Vi skrev klart våra avhandlingar
De blev bra
A gang of girls in academia
Who wrote and wrote and wrote
1000 words per day
That was our motto
Be good girls
Bloody good girls actually
Some worked almost always
Others a lot
No one was lazy or reluctant or dumb
Rather the opposite
We took it all very seriously
Had high ambitions
We finished our dissertations
They were good
Några blev klara i rekordfart
får att komma ifrån
för att lämna det akademiska
så fort det bara gick
Andra hade det inte lika dåligt
tog lite längre tid på sig
att skriva klart
Some finished in record time
to get away
to leave academia
just as soon as possible
Others did not have it as rough
and took a little longer
to finish writing
Fick stipendium, tjänst,
Jobbade dagar, kvällar, helger
Ingick i olika sammanhang
För det var ju så roligt
Också
Got stipendiums, jobs,
Worked days, evenings, weekends
Participated in various groups
Because it was so much fun
Also
Några av dem som lämnade
kom sen tillbaka
Deras ansökningar beviljades medel
en fot i akademin en utanför
Some of them left
then came back
Their applications granted funding
one foot in the academy one outside
Frågan som alltid återkom:
Hos oss alla
Är det vårt det
att vara kvar?
The question that always returned:
To all of us
Is it worth it
to stay?
Frågan som aldrig ställdes
Till någon
Vad kan vi göra
för att Du
ska vilja vara kvar?
The question that was never asked
Of any of us
What can we do
to make you
want to stay?
Nu är det snart ingen
i gänget kvar
Soon there won’t be anyone left
in the gang
För nästan alla
i mitt gamla tjejgäng
har nu lämnat
Akademin
For nearly everyone
in my old girl gang
has now left
Academia
Trots att de från början ville
Trots att de gillade och var bra på
Att forska, skriva, undervisa, få pengar
Allt det där man ska vara bra på
Så var det inte värt det
Att vara kvar
Despite initially wanting it
Despite liking it and being good at
Researching, writing, teaching, getting funding
All the things you should be good at
Yet it was not worth it
To stay
Jag saknar Er
I miss you